Ju 52:orna på Hartvigvann

- Text av Bengt Hermansson -

Den 12 april 1940 fick chefen för K.Gr.z.b.V. 102, Oberst Baur de Betaz order om att iordningställa 13 st Ju 52 för transport av Gebirgsbatterie 2./A.R. 112 inklusive ammunition, manskap och utrustning för färd mot Narvik. Flygplanen skulle starta från Berlin Tempelhof med mellanlandning för tankning i Aalborg och Oslo. Med tre maskiner från 1./102 och tio från 3./102 lättade man från Tempelhof klockan 08:45 den 13 april. Med sig hade man då 4 st 12 cm kanoner, 60 officerare, manskap och utrustning.

Klockan 12:40 ankom styrkan Fornebu flygplats i Oslo. 13:45 tog man av från Oslo och sedan var det direktflygning till Hartvigvann c:a 70 km nordväst om Narvik. På grund av mycket dåligt väder med bl a snöstorm tvingades två maskiner vända. Över Narvik besköts planen av brittiskt fartygsluftvärn varvid fem plan träffades lindrigt. Landningen på den isbelagda Hartvigvann skedde omkring klockan 18:00 och blev ödesdiger då isen täcktes av ett 70 cm tjockt snölager. Fem maskiner stod på nosen, två fick kraftiga skador, tre landade på annat håll medan en maskin klarade sig oskadad. De tre som landade på annat håll landade oskadade på isen vid Gullesfjord där det tyska manskapet tog sig till bebyggelse och under hot tilltvingade sig mat. Rapport per telefon från Gullesfjord, att tre tyska flygplan landat inne i fjorden, nådde strax fram till en norsk avdelning med tre Heinkel He 115 från 3:e flygavdelningen som då var stationerad vid Stokmarknes.

Norska Fokker C.VD anfaller. Teckning av Andreas Hauge

Klockan 07:30 den 14 april gick den norska styrkan, efter 15 minuters flygning, till angrepp. Flygplan nr F56 öppnade eld med frontkulsprutan från 300 meters håll för att försöka stoppa en Ju 52 som var klar för start. Från F54 blev det släppt en 75-kilos bomb som dessvärre missade. I den tredje Heinkeln, F50, fick värnpliktige flyglöjtnanten Erik Björnebye in träffar i den startande Ju 52:ans bränsletankar som strax bröt ut i full brand. De andra planen hade blivit kraftigt beskjutna och betraktades som obrukbara. De tre norska maskinerna klarade sig undan och landade sedan vid Skattöra i Tromsö.

Vid de havererade maskinerna på Hartvigvann började man omgående att lossa lasten av Bergbatterierna. Övernattning skedde vid Elvegårdsmoen där man också fick kontakt med Oslo och kunde berätta vad som hänt. Den 14 april syntes ytterligare tre Ju 52:or över Hartvigvann som kastade ner 1500 kg proviant och annan utrustning. Senare samma dag anfölls haveristerna av norska Fokker C.VD från Bardufoss som besköt de havererade maskinerna och även släppte bomber. Klockan 10:00 den 15:e startade löjtnant Indseth och fänrik Leifseth i Fokker 381 från Bardufoss för att fotografera verkningarna från bombningarna dagen innan. Man upptäckte då att tyskarna höll på att skotta upp en startbana på isen. Samma dag anfölls Hartvigvann av nio Fairey Swordfish från hangarfartyget H.M.S. Furious som släppte 35 mindre bomber med minst fyra observerade fullträffar.

Två Swordfishplan från No.816 Squadron träffades av tysk eld och en av dessa blev tvungen att nödlanda i havet. Manskapet blev räddat av jagaren Zulu. Natten till den 16:e angrep Fokkrarna Hartvigvann för sista gången. Tre Fokker tog av från Bardufoss redan klockan 02:30 och nu var ett provisoriskt bombsikte monterat på planen. Siktet var konstruerat av löjtnant Håkon Kyllingmark och fänrik Jon Erik Löken och gick under det optimistiska namnet "German killer". Efter avslutat anfall kunde man klockan 03:50 rapportera att de tre maskinerna som blivit dragna upp på stranden var träffade och starkt skadade.

DB+RC fylls med bensin. Teckning av Bengt Hermansson

Tyskarna satsade nu allt på att få i alla fall ett flygplan upp på vingarna. På grund av faran för anfall tvingades man arbeta under korta nattimmar. Bensin slangades ur flygplanen ner i små dunkar och fylldes på i Ju 52:orna SE+KC och DB+RC. Arbetet tog tid för att flygplanen stod långt ifrån varandra. För uppskottningen av startbanan användes norska soldater som tillfångatagits vid Elvegårdsmoen. Klockan 09:00 på morgonen den 17 april startade SE+KC från Hartvigvann med tre mans besättning och 2200 liter bränsle. DB+RC var också klar för start men när man iakttagit SE+KC´s stora problem med starten övergavs vidare startförsök.

SE+KC blev sedan av tyskarna anmält som saknat men efter en tid började post som tagits med i planet dyka upp i Tyskland med påsatta svenska frimärken. SE+KC, som också bar namnet "Hildegard" flög vilse och tvingades på grund av bränslebrist nödlanda i Sverige, på en åker i den lilla byn Vallsta i Hälsingland. De tre i besättningen blev internerade och flygplanet, nu försett med civil svensk märkning SE-AKR samt texten SCHWEDEN på flygkroppen, flögs av en svensk besättning till Warnemünde den 2 september 1940.