1940-05-15

Heinkel He 111H-3, Werk # 6830

5./K.G.26


Färgprofil av Bengt Stangvik

  • Uffz. Sigfried Blume, Fluzeugführer
  • Fw. Karl Grube, Beobachter
  • Uffz. Helmut Benninghof, Bordfunker
  • Uffz. Werner Wamser, Bordmechaniker

 

Heinkel He 111H-3 projektet:
• Heinkelprojektet, del 1 (bärgningen)
• Heinkelprojektet, del 2
• Heinkelprojektet, del 3 (instrumentpanelen)
• Heinkelprojektet, del 4 (Jumo 211 projektet)
• Bidragsgivare He 111
• Stöd vårt Heinkel He 111-Projekt

En buklandning på isen

- Text Bengt Hermansson -

I maj 1940 rasade striderna om Narvik. Tyska bombare gjorde dagliga anfall mot allierade trupper som landstigit runt staden. Det engelska jaktflyget, 46 och 263 Fighter Squadron, som under slutstriderna var baserat på Bardufoss anlände den 26 maj. Det skydd som erbjöds de allierade marktrupperna under tiden var engelskt hangarfartygsbaserat jaktflyg.

En stor del av de tyska anfallen gjordes av Heinkel He 111 från KG 26. De var i huvudsak baserade på Sola i Stavanger men på grund av det stora avståndet till Narvik behövde tyskarna flytta upp basen norrut. Redan den 9 april hade Trondheim intagits och därmed också flygplatsen Vaernes. Snösmältningen gjorde dock gräsbanorna omöjliga för start med full bomblast. En tillfällig lösning blev att använda den isbelagda sjön Jonsvattnet, strax öster om staden.

Heinkel-maskiner på Jonsvattnet i april 1940

Sjön kunde användas fram till den 17 april då isen blev för dålig. Under tiden hade ett enormt trädäck börjat byggas över Vaernes blöta banor. Tyskarna engagerade omkring 2000 norska snickare i detta arbete. Dom fick bra betalt men bidrog i hög grad till sina landsmäns död med sitt arbete. Den 28 april stod däcket färdigt för operationer mot Narvik.

Den på isen buklandade 1H+DN. Foto via Bo Widfeldt

Den 22 maj 1940 upptäcktes från svensk sida ett tyskt havererat tvåmotorigt bombplan vid Morfarsbukten i norra änden på Sitasjaure, en norrbottnisk fjällsjö på gränsen mellan Sverige och Norge någon mil sydöst om Narvik. Den svenska militära telegramrapporten lyder : " +1OE HD 278 22/5 18:30 Till ÖB = ÖN 740 1:764=CH I 19 Rapporterar: Nödlandat tyskt tvåmotorigt bombplan (Henkel?) har påträffats på isen av Sitasjaure 3 km sydväst riksröse 256. Viktigaste delarna sönderslagna eller bortförda. Nu endast flygkropp och motorer kvar. Enligt meddelande från norrmän har besättningen (4 man) tillfångatagits av allierad militär 16/5 Kl 02:00. Planet numera helt oanvändbart. Undersökning på platsen gjord av I 19 splanbesättning på befallning GRPSTABSSCH."
Flygplanet, som var av typ Heinkel He 111H-3 Werknr. 6830 och hade beteckningen 1H+DN, var synbarligen utvändigt intakt och hade av någon anledning tvingats till en forcerad buklandning. Inga spår fanns efter någon besättning varvid antogs att dessa klarat landningen och tagit sig in i Norge. Gränsgatan löper bara någon km norr om sjön. Planet antogs ha varit på uppdrag över Narviksområdet och i samband med detta erhållit stridsskador (en stor mängd kulhål kunde iakttagas) som lett till nödlandningen.

Blackburn Skua, engelskt jaktplan från 1940. Färgprofil av Bengt Stangvik

Klockan 10:10 den 15 maj 1940 startade tre engelska jaktplan (red section) av typ Blackburn Skua, tillhörande 800 Squadron, från det engelska hangarfartyget H.M.S. Ark Royal. Piloterna ombord var Löjtnant E.G.D. Finch-Noyes med akterskytt Petty Officer airman H. Cunningham. Midshipmen L. Gallagher med skytt P/O R. Rolph och Midshipmen D. Martin med skytt Leading Airmen W. Tremeer. Uppdraget var att skydda ankringsplatserna för allierade fartyg vid Tjeldsund och Harstad.

Engelsmännen siktade fyra Heinkel He 111 i öppen formering över Hartvigvann bara efter några minuters flygtid. Tyskarna var i färd med att bomba brittiska fartyg vid Bjerkvik, där allierade trupper gått i land två dagar tidigare. Tyskarna tätade formeringen när Skuaplanen siktades och alla fyra jaktplanen öppnade eld mot tyskarna. Heinkelmaskinerna steg med fullt motorpådrag och Skuaplanen tappade stridskontakten med tyskarna. Heinkelplanen tycktes nödfälla sina bomblaster i havet. Till sist försvann tyskarna in i moln med sydlig flygriktning.

En ensam Heinkel He 111 siktades en stund senare. Den gjorde försök att bomba allierade fartyg i Narviks hamn. Denna maskin attackerades men började omedelbart att flyga in och ut ur molnformationer. Hursomhelst så lyckades "Red 1", Finch-Noyes och Cunningham, gå till attack fem gånger. Två bakifrån och resten från sidan. "Red 2" och "Red 3" anföll bakifrån. Heinkel´n fällde eventuellt en bomb under denna attack men den träffade långt från målet. Akterskyttarna på "Red 1" och "Red 2", Cunningham och Rolph, lyckades få in många bra träffar.

Under morgontimmarna onsdagen den 15 maj har sex Heinkel He 111 startat ett uppdrag från basen på Vaernes. Dessa maskiner tillhörde Kampfgeschwader 26 andra grupp och femte staffeln. Målet var "angriff auf schlachtschau bei Narvik" (ungefär : anfalla mål i stridsområde Narvik) som förlustrapporten säger.

Någon gång runt elvatiden denna onsdag anfaller Skuaplanen den ensamma Heinkel-bombaren över Herjangsfjorden i Narvik varvid luftstrid uppstår. Med tre engelska jaktplan efter sig får den tyska bombaren svårt att genomföra sitt uppdrag utan får inrikta sig på försvar och att försöka undkomma. De allvarliga träffarna från jaktplanen gör dessvärre hemflygning omöjlig. Den tyske flygföraren Uffz. Siegfried Blume meddelar de övriga tre i besättningen att bereda sig på nödlandning. Befälhavaren ombord, Feldwebel Karl Grube, drar i handtaget uppe till vänster i cockpittaket och nödfäller de sista bomberna som man inte vill ha med sig ner i marken.

Framför planet utbreder sig Tverrdalen som i söder stupar ner mot Skjomen. Därefter fjäll igen, och där, en bit längre fram ligger sjön Sitasjaure med berget Moukeris till höger och Morfarsbukten rakt i flygriktningen. Här ligger fortfarande tjock is med ett lätt täcke av blötsnö. Besättningen bestämmer sig raskt. Här får det bli. Blume klarar inte att hålla planet i luften längre och ämnar buklanda maskinen på isen, helt nära stranden.

Signalist Uffz. Helmut Bennighof spänner fast sig på sidosätet i radiorummet och färdmekaniker Uffz. Werner Wamser knäpper fast säkerhetsselen som skall hålla honom fast i dörröppningen mellan bombrummet och förarkabinen.

Nödlandningen går helt enligt instruktionsboken och alla är välbehållna. Man klättrar ur planet genom luckan på höger sida i nosen, går ut på högra vingen och hoppar ner i snösörjan på isen. Blötsnö täcker fortfarande stora delar av fjället men här och där lyser barfläckar så besättningen beslutar sig för att försöka ta sig ner till Skjomen där man tidigare sett gårdar från luften. Tyskarna börjar så sin långa vandring över fjället och den branta nerfarten mot Skjomen dit man anländer den 16/5 kl 02:00. Här blir besättningen omedelbart tillfångatagen av en polsk patrull och sedan fraktade som POW´s till England. Flygarna överlevde kriget i kanadensiskt fångläger och frigavs i slutet på 40-talet.

Planet blev lämnat kvar som en relik av nutidshistoria men resan för 1H+DN skulle visa sig ha en fortsättning.

Läs mer om den spännande bärgningen av 1H+DN.